Bröderna

Update

Fortfarande lika pratglada bröder. Vill visa dem, om fortfarande tidigare ägare kikar in, nu när det gått 6 veckor sedan de kom hit.

Tån ef hemkomsten

Så här såg foten ut när Simon kom hem från sin sjukhusvistelse. Fortfarande svullen men inte lika mycket och heller inte lika röd. Såret har så gott som läkt ihop. Undra om tån alltid kommer att vara tjock? eller är det fortfarande inflammerat? Han verkar dock inte ett dugg besvärad av sin nyformade tå.

Per

Så här såg Mimmis fd. Per ut efter att hon bitit honom. Problemet är att avgöra om hon blir FÖR aggressiv. Just nu sitter hon och Simon och bråkar om nattplats och jag är rädd att han inte hinner undan i tid. Varför är hon så himla dominant?

Så här nära satt Mimmi och Per på slutet!! Så nära sitter aldrig Simon. Man kan undra varför?

(mimmi är den lilla)

Vill bygga bo

Denna bild fångar de typiska: Mimmi letar och försöker bygga bo och blir glatt påhejad av Simon Sen han kom hem från sjukhusvistelsen har han dock nöjt sig med att närvara.

På bilden här nedan ser man hur flitigt hon jobbat.

Det känns naturligt att låta dem häcka men har blivit avrådd då Simon nyss har varit "sjuk". Skall hur som helst försöka sätta mig in i hur det fungerar. Om det händer något med ungarna måste man ju själv handmata dem varje timme och det är ju inte så lätt när man jobbar.

Bröderna mår bra och ruggar lite båda två. Kanske för att de fått groddade frön?

Simon är hemma

Den första timmen var Mimmi (den ljusgröna) totalt galen. Hon jagade Simon och knockade honom alldeles för hårt med näbben. Han hade fullt sjå att fly. Hon var så galen att jag blev tvungen att stänga dörrarna till buren då hon hoppade in, så att Simon skulle få lite ro och kunna äta. Han var både hungrig och törstig. De långa stjärtfjädrarna var borta och han hade medicin runt näbben. Han verkade ha ont i vingarna också eller så var han ovan att flyga. Han har ju suttit inne i bur i 7 dagar och blivit tvångsmedicinerad 2gånger/dag.

Jag hoppas och tror att Mimmis galenskap bottnade i glädje över att återse lille Simon. Efter 1 timme hade hon lugnat ned sig och det blev alltmer Simon som sprang efter henne -så som det brukar vara.

Så här ser det ut efter 1,5 timmar och Mimmi har lugnat ned sig. Observera Blåbär, som en bit in i filmen, sitter uppe i högra hörnet och tittar ned. Lilla Stefan gör försök att nå Simon men misslyckas och klättrar på slutet upp till brorsan på gungan.

Mimmi saknar Simon

Hon verkar lite nedstämd. Sitter mest inne i buren. Intresserar sig inte för bröderna. Bröderna hoppar babblandes runt henne ibland, men hon avvisar dem.

Bröderna

Pratar på som vanligt. Den lille ser lite lurvig ut -de kommer många nya fjädrar på honom. Han ser fortfarande ut att heta Stefan.

Simon blev kvar

(närmast kameran Simon som liten)

Trots att jag inte fick med mig Simon hem gick allt långt över förväntan. Taxiföraren var den bästa tänkbara. Han körde lugnt och jämn utan ryck, så fåglarna satt snällt still. Någon flaxade till någon gång vilket troligen var reaktion på ljuset från bilarna bakom. Tror chauffören lugnade både mig och fåglarna -han hade själv haft både undulater och en grå jacko, och mot slutet av färden sa han att det hörde till hans jobb att lugna oroliga människor haha.

Vi var verkligen framme i god tid! En halvtimme innan.

Eftersom ingen fågelveterinär jobbade var jag lite orolig hur det skulle gå, men Ylva Brisman, ny veterinär på Djurkliniken Roslagstull, var väldigt bra. Hon hade själv fyra undulater och var van att fånga in dem. Hon konstaterade en inflammation och en knapp infektionen och ordinerade antibiotika i näbben 1gång/dag i 1v för att förhindra infektion uppåt i foten. Så han blev kvar stackaren!

Hemresan med de andra tre gick lika bra som ditresan. Trötta fåglar somnade snabbt. Den lilla har ruggat mycket så många fjädrar är på väg ut på honom. Kanske är det alla vitaminer i de grodda fröna som satt fart på hans fjädrar. Blåbär har den senaste tiden ofta setts kretsande kring Mimmi.

På tisdag kl. 16.00 får jag hämta hem Simon.

Kl. 16.00

Efter 6,5 timmar och alla tänkbara försök, kunde jag till slut, nästan svimmfärdig, stänga dörrarna om alla fåglarna. Efter tre avbokade veterinärbesök under dagen och mycket tålmodig och alltid vänlig personal på Djurkliniken Roslagstull, väntar vi nu på tiden kl. 20.00. Efter mycket jagande och förvirring efter ommöblering sitter de nu i buren och tror att det är natt -utpumpade som det är stackars fåglar!

Det är bra att de får vila ordentligt innan alla otrevligheter. Simon åt mycket strax innan som väl var. De har aldrig varit instängda tillsammans och jag är max orolig att de i panik ska flaxa runt då buren börjar röra sig. Mitt hopp står till att de ska hålla sig någotsånär lugna med filt på buren. Mörker gör dem lugna. Själv får jag också några timme att pusta ut på!

Offret och förövaren

Inga tecken på försämring under natten. Kl. 02.30 sover han som vanligt med huvudet på ryggen. I morse först ut och först till maten. Har fotat foten ur alla möjliga vinklar för att bättre se förändringar. Tror det ser ungefär likadant ut. Alla fall ingen synlig försämring. Sitter just nu i telefonkö för att se om jag kan få akuttid idag . Får ingen ro. Drömde mardrömmar inatt om att han tappade alla fjädrar och fick flera öppna centimeter-stora sår på magen som gjorde jätteont.

SENARE: Fick tid kl. 12.30 idag, dock ej hos fågelexpert, men Gunnel Andersson finns tillgänglig per telefon om det skulle behövas. Eftersom jag inte vågar chansa en sekund så är jag tvungen att ta denna tid även om hon Annika Kozok inte är expert på fåglar. Hon skall alla fall vara rätt van vid fåglar. Det var hon som tog bort fästingen på Per. Sköterskan jag pratade med i morse pratade om att det fanns risk för amputation. Herre jösses! Hur jag ska klara denna dag återstår att se....Stackars Simon som inte har en aning om vad som väntar honom!!

Per med fästing i pannan

Sist jag var till Djurkliniken Roslagstull var med undulaten Per, som jag hittade på cykelvägen.Det visade sig efter några dagar att han hade en fästing i pannan. Först sprang jag med honom till djursjukhuset härintill men de kunde inget om fåglar så jag blev tvungen att ta en taxi till Roslagstull och fick som väl var en akuttid då jag kom fram. Ta bort en fästing trodde jag alla veterinärer kunde. Om jag inte vore så harig skulle jag gjort det själv. Att "frakta" Per var inget problem eftersom han redan satt i en transportbur.

Simon sover lugnt. Tittade på honom nyss. Han sitter som han brukar. Ingen påverkan på andning eller att gumpen rör sig mer än vanligt -som jag hört kan vara ett tecken på sjukdom. Han har under kvällen ätit ordentligt och hoppat runt precis som vanligt.

Tur i oturen.

Tycker inte det ser lika fullt så rött ut som på bilden just nu. Men blev ändå så pass orolig att jag inte vågar låta bli att kolla upp honom. Försökte få telefonrecept på antibiotika men det gick inte. Tidigaste tiden på onsdag morgon. Det ser ljust ut på jobbet så jag kan troligen flexa. Skulle han under natten och fm i morgon bli allmänpåverkad kan jag i nödfall säkert få ledigt -har kollat. Det är ju ingen ide att gå till någon annan än en veterinär som kan fåglar. Tiden på onsdag morgon är hos självaste fågelexperten Gunnel Andersson. Vilken tur!!

Åh, nej

Simon har tappat klon som var skadad. Vad man ser är han inte påverkad. Kontaktade Djurkliniken Roslagstull och de sa att det måste bli bättre de närmaste dagarna annars krävs antibiotikabehandling. Jag mår illa bara av tanken att tvångsfånga och låta veterinärundersöka honom. Hemskt att skilja honom från de andra också. Usch, jag är nog harigare än en undulat.